Said – från svetsare till betongare

När Said Begicevic beskriver sin yrkesroll gör han det utan krusiduller.

– Jag är betongarbetare. I det ingår armering, betong och mycket av det som hör till runt omkring, säger han.

På fritiden är fisket ett av hans stora intressen. Han tränar också regelbundet, både funktionellt och med styrketräning, och följer gärna fotboll. Men yrket har varit en fast punkt länge. Nästan 25 år har gått sedan han bytte yrkesbana.

Han utbildade sig ursprungligen inom svets och smide. In i betongbranschen kom han genom sin dåvarande svåger, som redan arbetade i yrket och frågade om Said ville testa. Det blev sju år på resande fot runt om i Sverige. Efter några år bestämde han sig för att ta yrkesbevis och fortsätta inom betong.

– På den vägen är det. Och nu har det gått 25 år, konstaterar Said Begicevic.

Said Begicevic kom till H.A. Bygg 2011, då han var inhyrd via ett annat företag. Det tog inte lång tid innan han bestämde sig. 

– Jag märkte att det var en bra firma och frågade om jobb. Sedan har det rullat på. Jag är inne på mitt femtonde år här, säger han.

Att han blivit kvar handlar både om arbetskamraterna och om jobbet. Said beskriver en bra kollega som någon man kan prata med, bolla med och komma överens med. Själva arbetet går också i olika perioder, beroende på var i byggprocessen man befinner sig.

– Jag har bra arbetskamrater och ett bra jobb. Det gör att man blir mer sporrad när man går upp på morgonen, säger han.

För den som står utanför kan betongarbete lätt förknippas med tunga lyft och hårt kroppsarbete. Said säger inte emot, men tycker att bilden missar en viktig del av yrket.

– Det finns monotona jobb och det finns inspirerande jobb, precis som i alla yrken. Men armering är definitivt kreativt, särskilt när man får inblick i helheten, säger han.

Bäst trivs han när arbetsmomenten kräver lite mer. Det kan vara en mer invecklad armering, där det inte bara handlar om att lägga matta, eller ett golv som ska gjutas, tas om hand och slipas.

– När man gjuter golv och ser resultatet efteråt, då är det en riktigt bra dag, säger han.Mycket av arbetet hamnar inne i konstruktionen eller under mark. Samtidigt kan en äldre betongyta säga en hel del för den som vet vad man ska titta efter.

– Ofta är det ytan man ser när allt är färdigt. Då kan man till exempel se om något har behövt lagas i efterhand. Som betongarbetare ser man sådant, även om man inte alltid tänker så mycket på det, förklarar han.

Bland alla projekt Said Begicevic varit en del av under åren, finns några som sticker ut. Lisebergsattraktionen Helix är ett av dem. 

– Det var väldigt mycket stora fundament, av olika slag. Det mesta syns inte nu, det ligger nedgrävt, säger han.

Han nämner också en reservoar i Tollered och arbeten med murar och stödmurar. 

– Många projekt har varit bra. Men det är ofta det som är lite annorlunda man minns.

När han ska beskriva vad som kännetecknar H.A. Bygg återkommer han till kvaliteten i utförandet. Han berättar om ett möte med en håltagare på ett tidigare projekt. Håltagaren hade nyligen kommit från ett annat bygge där mycket behövde rättas till i efterhand. På H.A. Byggs projekt var situationen en annan:

– Han sa, med glimten i ögat: “Vad är det ni gör egentligen?” Han menade att han inte behövde ta upp en massa nya hål eller rätta till felplacerade saker. Att man märker när H.A. Bygg har varit där, säger Said.

För honom blev kommentaren en bekräftelse på att noggrannheten i ett tidigt skede får betydelse längre fram.

– Det är klart att det är roligt att höra. Man vet att man gör ett bra jobb, men det är alltid trevligt när andra också uppmärksammar det.

På frågan vad som krävs för att bli riktigt bra som betongarbetare börjar Said Begicevic i det praktiska. Man behöver lyssna på andra, särskilt när man själv inte vet. Man behöver också disciplin. Men framför allt behöver man vilja.

– Viljan är A och O. Man måste också tycka att det är roligt, säger han.

När han själv passerar något han varit med och byggt är reaktionen sällan storvulen. Snarare kommer minnena tillbaka i det lilla: hur något gjordes, vilka moment som krävdes och vilka historier som följde med platsen.

– Man tänker: just det, där gjorde vi så. Det är roligt, säger han.