Silvia – med siffror som verktyg och byggbranschen som passion

– Jag har alltid älskat matematik. Till en början ville jag bli mattelärare, men byggbranschens innovationskraft och dynamik lockade mer, berättar Silvia och beskriver hur intresset växte fram.

Att hon skulle landa i anläggningsbranschen var dock inget självklart val från början. Men under utbildningen till byggnadsingenjör med inriktning på arkitektur fick hon praktisera inom mark- och anläggningsarbete – och insåg snabbt att det var där hon ville stanna.

– Det var något med att jobba med det oförutsägbara, att ständigt hitta lösningar och tänka i nya banor. När mycket av de förutsättningar du jobbar mot befinner sig under marken vet du aldrig riktigt vad som väntar. Det gör arbetet både utmanande och spännande, förklarar hon.

Idag pendlar Silvia mellan Kanonadens kontor i Borås och Jönköping, där hon delar sin tid mellan kalkylering och anbudsansvar. Arbetet handlar om att analysera projekt, beräkna kostnader och lämna in konkurrenskraftiga anbud – en process där noggrannhet och strategiskt tänkande är avgörande.

Silvias roll kräver en balans mellan detaljfokus och helhetsperspektiv. Varje kalkyl måste vara träffsäker, men samtidigt måste hon kunna se hela projektet framför sig, från första ritning till färdigställande. Utmaningar är en naturlig del av jobbet, men hon har lärt sig att det alltid går att hitta lösningar.

– Det gäller att vara kreativ och se möjligheterna i varje situation, säger hon och beskriver hur oväntade problem kan uppstå, särskilt i mark- och anläggningsprojekt där förhållandena i backen inte alltid stämmer överens med de ursprungliga planerna.

– Vi kan räkna fram en lösning, men sedan visar det sig att något oväntat ligger under marken. Då gäller det att snabbt kunna ställa om och hitta alternativ – utan att kostnaderna drar iväg.

När Silvia beskriver Kanonaden lyfter hon fram företagets förmåga att se och utveckla sina medarbetare. Trots att det är ett stort bolag upplever hon att det fortfarande har en familjär känsla där individen blir sedd.

– Här ser man individen, och det finns stora möjligheter att växa i sin roll, säger hon.

Sedan hon började har ansvaret successivt ökat, och idag titulerar hon sig även anbudsansvarig för Boråsavdelningen. Rollen innebär ett stort ansvar där hon inte bara räknar kalkyler och sätter priser, utan också ser till att rätt jobb landar hos företaget.

– Det är en process som kräver tålamod, noggrannhet och såklart en gnutta tävlingsinstinkt, säger hon med ett leende.

På fritiden hittar hon balans genom träning, umgänge med familj och vänner – och inte minst genom att resa.

– Jag gillar att alltid ha en resa mot solen inbokad, säger hon med ett leende.

Den som vill arbeta som kalkylingenjör behöver, enligt Silvia, ha tålamod och en stark vilja att lära sig för att lyckas. Hon minns tillbaka på sina egna första år i yrket och vad hon själv hade velat veta då.

– När jag började skulle jag ha gett mig detta tips: ha tålamod och bygg upp detaljtänkandet innan du utvecklar helhetsperspektivet. Och glöm aldrig vikten av den praktiska delen. Den ligger till grund för allt.

Under sin studietid fick hon också ett kvitto på sitt engagemang och sin noggrannhet. Bland 150 studenter placerade hon sig bland de tre bästa och tilldelades ett stipendium för goda studieresultat.

– Jag blev väldigt överraskad. Jag visste inte ens att de delade ut något sånt, men det var en fin bekräftelse på att allt hårt arbete lönade sig, säger hon.

Även i arbetslivet har hon tagit egna initiativ för att utvecklas. Utöver sina arbetsuppgifter har hon börjat ta fram egna 3D-volymberäkningar för att få en bättre inblick i projekten.

– Det är inget som ingår i min roll, men jag gör det för att det gynnar mig som kalkylator. Jag lär mig mer om projekten och får en bättre förståelse för hur allt hänger ihop.

Att släppa jobbet helt är inte alltid lätt, särskilt när ett anbud ligger och väntar på svar. Men Silvia har lärt sig att hantera det med tiden.

– Från början låg jag vaken och funderade på mina kalkyler, men med tiden har jag lärt mig att koppla bort jobbet när jag går hem. Det enda jag fortfarande kan ha svårt att släppa är när jag hamnar på en andraplats i en upphandling – då känns det tufft, säger hon och skrattar.